Possession makes a difference

Vi hade bjudit in flera Dominionspelare, men det var ingen som vågade bemöta giganterna på Casa Vincente under tisdagen. Alla är naturligtvis alltid välkomna att utmana oss och vi lär också gärna upp nya dominionspelare som vill lära sig vinna.

Eftersom vi inte hittade någon ytterligare som vågade ställa upp idag blev det heads-up mellan mig och Jonas. Jonas som är mästare på slimmade snabba lekar som tar evigheter att spela med och jag som spelar snabbt och välplanerat med slöa lekar. Den här gången blev det en jämn kamp. Första matchen vann Jonas med en klart bättre strategi, andra matchen avslutade jag när Jonas var nära att knappa in på min ledning. Så det blev till en avgörande omgång för att avgöra kvällens mästare.

Det man ska komma ihåg är att kortet Possession troligtvis är det mest hatade kortet av alla. När du spelat possession blir det en extra speltur direkt efter Cleanup-phase men före spelaren till vänsters vanliga speltur. Under den Possession-turen spelar du med den motspelarens kort (motspelaren visar upp dem för dig och du väljer vilka kort som ska spelas). Där kan man verkligen tala om att sätta strategin ur spel, och det blir mycket värre om exempelvis Kings Court också används.

I vårt spel fanns följande kort med: Possession, Rabble, Merchant Ship, Festival, Cultist, Workers Village, Golem, Crossroads, Beggar samt University.

Jonas strategi gick, något förenklat, ut på att använda cultist-kortet att slöa ner min lek. Det var fruktansvärt irriterande att under Jonas omgång få 3-5 ruiner, nästan varje gång. Irriterande men inte omöjligt.

Jag valde tidigt att gå på en action-splitter/kortdragarkombination med Workers Village/Festival och Rabble/Cultist som bas, samt University som sidostrategi. Eftersom alla åtråvärda kort kostade fem eller mindre, kan man med University få ett extra kort under spelomgångerna. Possession var dock det kort som jag vann med, ensamt i min gigantiska lek.

Genom att spela Possession kunde jag utnyttja att Jonas köpt fler Universitet än mig, och jag kunde därmed få ett antal extra Festival-kort samtidigt som jag störde Jonas egna strategi. Jag hade 1800% mer poäng än Jonas när tredje supply var tömd och spelet avslutades. Jag avslutade förresten spelet under en Possession-tur bara eftersom jag kunde.

Naturligtvis hade jag kunnat vänta någon spelomgången för att maximera mina poäng, men det hade ökat Jonas möjlighet att fylla min lek med ruiner. Det var knappast något jag önskade.

En väl värd vinst, om jag får säga det själv.

Dominion – ett snabbt spel om man kan

Tio aktionkort är på bordet, plus inkomstkort (koppar, silver och guld) samt poängkort (estate, duchy, province samt de negativa curses). Målet med spelet är att hitta en någorlunda rimlig strategi där aktionkorten hjälper varandra och inkomsten utan att segas ner av poängkorten.

Efter ett tag kommer man att se lite olika varianter på strategier när man ser vilka aktionkort som slumpats fram. Strategier som bygger snabbare lekar är generellt bättre, så länge som de inte kan bli nedsegade av motståndarens strategi.

Den poängen jag vill framhäva är att oavsett strategier så vann jag klart och tydligt över Jonas med två provinser. Jag hade en snabbare och enklare strategi, och även om Jonas använde smugglar-kortet för att kopiera min strategi så vann jag på ren snabbhet.

För att jag är bäst.

Cylonerna sprängde Battlestar Galactica

Från början var det såklart uppgjort hur cylon skulle göra. Cylon har både en mer avancerad kommunikationsstrategi samt en mycket snabbare tankeprocess än motsvarande kolbaserade livsformer. Visserligen hade den ena av de två tillfälligt tappat minnet (för att infiltrera på ett bättre sätt) och därmed glömt bort sitt uppdrag, men så fort minnet återkom kunde planerna aktiveras och mänskligheten fick börja känna på motgångar.

TV-serien Battlestar Galactica är en fantastisk berättelse, utifrån en ofta återkommande berättelsebas där robotar revolterar mot mänskligheten bygger man en av de absolut bästa dramaserier genom tiderna. Särskilt aspekten att vilken som helst av karaktärerna kunde visa sig vara en cylon lockade en som tittare, för det skapade en osäkerhetsfaktor vilka exakt som var onda eller hade konstiga agendor. Brädspelet lyckas fånga mycket av tv-seriens nästan paranoida attityd att nästan vem som helst kan visa sig vara Cylon. Särskilt med aspekten av sleepers, Cylons som inte vet om att de är Cylons, skapar det en mycket intressant utveckling under varje spel.

William Adama är admiral över Galactica, Gaius Baltar är president över alla överlevande från kolonierna, Tom Zarek är presstalesman, Lee Adama är flygaress och slutgiltligen Karl Agathon är fixare samt också pilot. Så ser det ut när plötsligt det dyker upp först en, sedan två Cylon basestars och en hel drös med allehanda raiders. Zarek ställde sig tidigt och höll tal till pressen, medan Baltar fokuserade på Quorum. Det innebar att eftersom Helo var kvar på Caprica, och Apollo var upptagen ute i rymden fick Adama hålla ställningarna på Galactica och dirigerade bland annat de civila skeppen. Genom skickligt agerande av admiralen, dock med viss hjälp av övriga, kunde Galactica navigera undan till lugnare rymd.

Misstankar väcks mot Apollo som inte helt verkar vara överens om målen för Galactica. Efter en plötslig närmare inspektion utropade Baltar att Apollo måste slängas i fängelse. Och så hände naturligtvis. Om presidenten, oavsett vad som föranlett infallet, plötsligt tycker något så har man inte så mycket val egentligen. Risken är ju annars att man också hamnar på samma plats, eller hur? Nåväl, i vilket fall så drabbades flottan återigen av en del anfall men inget större. Helo kunde hantera det till större delen.

Cylons plan började här att gå i lås och när Apollo enligt övriga var i säkerhet stals det sprängämnen från vapenskåp samtidigt som Galactica saboterades på olika sätt. Inget av skadegörelserna var särskilt tydliga, och eftersom det fanns gott om resurser på grund av presidentens inspirerande tal (och trots presidentens återkommande matransoneringsförsök) fortsatte presidenten att fokusera på Qurum, Zarek på pressen och Helo försökte tillsammans med amiralen ordna allt övrigt.

Efter att Galactica kommit halvvägs till målet släppte amiralen ut Apollo ur fängelset och hamnade därmed själv däri. Apollo avslöjade sig som Cylon och strax efteråt gjorde amiralen detsamma. Därmed påbörjades de stora problemen för de kvarvarande på skeppen. Det kom hela tiden stora hot ute i rymden, och även om den nyutnämnde amiralen Helo visade sig vara både bra strateg och mycket effektiv pilot missades att Galactica fick utstå mycket stora skador. Zarek och presidenten var hela tiden borta från Galactica och lämnade över ansvaret på amiralen. Press och Qurum var mycket intressantare.

Efter diverse särskilt förödande anfall hade flottan förlorat många civila skepp och Galactica hade dragit på sig strukturella skador. Det fanns stort hopp om att kunna nå Kobol, men då öppnade plötsligt två Cylon basestars eld och Galactica exploderar. Cylonerna har vunnit precis på gränsen till människornas räddning.

Cylonspelare

• Lee ”Apollo” Adama – Joakim
• William Adama – Emil

Förlorare

• Gaius Baltar – Daniel
• Tom Zarek – Per
• Karl ”Helo” Agathon – Jonas

 

Den korrekta egyptiska versionen av hur man blir den enda sanna guden

Scarab Lords är ett kortspel för två spelare i vilket man iklär sig rollen som varsin härskarfamilj som kämpar om kontrollen över kungariket. Landet Hekumet är indelat i två regioner (övre och nedre Hekumet) och varje region är indelad i tre konfliktområden som kallas kolumner (militär, religiös och ekonomisk). För att vinna spelet måste du ha dominans i två av de tre kolumnerna i båda regionerna. Man har gudar (eller snarare gudarepresentationer), härförare, undersåtar samt självklart ödeskort till hjälp för att uppnå målet.

Flickr: Chris Brooks

Som den starka personlighet som jag är valde jag naturligtvis härskarfamiljen Temet (röd lek) med dess passande aggressivitet. Det fanns egentligen aldrig något fundering om vem som skulle vinna de tre omgångarna. Visserligen lyckades Jonas genom svek, sfinxar och pyramider få en ynka liten vinst men efter det lyckades jag anpassa leken och helt slå bort hans byggnader genom oöverträffad strategi, skicklighet och brutal styrka.

För att vinna ska man ha dominans i två av tre kolumner i båda regionerna. Jag hade total dominans i alla sex kolumnerna. Både övre och nedre Hekumet stödde härskaren. Militären, kyrkan och ekonomin visade alla att den sanna gudabenådade härskaren var av Temet.

Och så blir det naturligtvis nästa gång också. Eller vad tror du?