Ge mig en koloni tack. Eller två.
Längst ned i Dominion-helvetets nio cirklar (not 1) hittar vi Possession. Om du inte känner till det, är det kortet som låter dig hypnotisera din motståndare och tvingar denne att ta av sig alla sina kläder spela sin hand enligt dina instruktioner och du får alla kort som den besatte skulle ha fått i vanliga fall.
I detta parti hade vi Possession, Hunting Party, Treasury, Golem, Philosopher’s Stone, Warehouse, Storeroom, University, Scrying Pool och Duchess.
Emils strategi verkar ha varit att skaffa sig flera Universities och använda dem för att få mängder av den kraftfulla kortdragaren Hunting Party. Som om högre utbildning någonsin varit till nytta för någon. Själv införskaffade jag mig en Possession så fort som möjligt och använde Emils Universities till att skaffa mig mängder av Treasuries och fick flera Possessions på köpet. Like a boss, telling you what to do.
Golem är ett annat fantastiskt kort. Den letar upp två action cards åt dig och spelar dem – ett utmärkt sätt att få flera Possessions i spel i samma runda. Snart kunde jag köpa flera kolonier per runda. En bieffekt av att de bästa korten i min lek var Golems och Possessions var att Emil fick svårt att kontra med egna Possessions. När jag var besatt fick jag ofta en Golem på handen, som Emil bad mig spela med resultatet att han själv blev besatt! När jag inte hade Golems eller Possessions på handen kunde jag visa upp tre Copper, en Necropolis och en Coloni (skräp, med andra ord). Det var väldigt roligt, men Emil skrattade inte. Han måste sakna humor eller något.
Så du vill att jag spelar Necropolis?
Not 1: Den exakta rangordningen av expansionerna är omdebatterad, men Alchemy orsakar mer själslig tortyr än alla andra tillsammans.
Casa Vincente 